1 Sedan öppnade Job sin mun och förbannade sin födelsedag.
2 Han sade:
3 Låt dagen då jag föddesbli utplånad,och natten som sade:”En pojke är född.”
4 Låt den dagen vändas i mörker, må Gud i höjdeninte fråga efter denoch inget dagsljus lysa över den.
5 Låt mörker och dödsskugga återkräva denoch molnen sänka sigöver den.Låt mörker slå den med skräckunder dagen.
6 Låt den natten gripas av tjockaste mörker,låt den inte räknasbland årets dagareller få rum i månadernas krets.
7 Ja, låt den natten bli ofruktsam, låt inget jubel höras under den.