1 Av David. Lovad är Herren, min klippa,som övar mina armar för strid,mina händer för krig –
2 min nåd och min borg, mitt värn och min räddare,min sköld och min tillflyktsom lägger mitt folk under mig!
3 Herre, vad är en människaatt du bryr dig om henne,en människosonatt du tänker på honom?
4 Människan är som en vindpust, hennes dagar som en försvinnandeskugga.
5 Herre, sänk din himmel och stig ner,rör vid bergen så att de ryker.
6 Låt blixtar slå ner och skingra dem, skjut dina pilar och förvirra dem!
7 Räck ut dina händer från höjden, fräls mig och rädda migur de väldiga vattnen,ur främlingarnas hand!
8 Deras mun talar lögn och deras högra handär en svekfull hand.
9 Gud, jag vill sjungaen ny sång till dig,sjunga ditt lovtill tiosträngad lyra,
10 du som ger seger åt kungar, som räddar din tjänare Davidfrån ondskans svärd.
11 Fräls mig och rädda mig ur främlingarnas hand!Deras mun talar lögnoch deras högra handär en svekfull hand.
12 När våra söner i sin ungdomstår som välväxta plantoroch våra döttrar som hörnpelareskurna för palats,
13 när våra lador är fulla och ger förråd på förråd,när våra får förökar sig tusenfaltoch tiotusenfalt på våra marker
14 och våra oxar går lastade, när ingen rämna bryts i murenoch ingen förs ut som fångeoch inga skrik hörspå våra gator –
15 saligt är det folk som har det så, saligt är det folksom har Herren till sin Gud!