5 På dig förtröstade våra fäder, de förtröstade och du befriade dem.
6 Till dig ropade de och fick hjälp, de förtröstade på digoch behövde inte skämmas.
7 Men jag är en maskoch inte en människa,hånad av människoroch föraktad av folket.
8 Alla som ser mig hånar mig, de grimaseraroch skakar på huvudet:
9 "Anförtro dig åt Herren! Han får befria och rädda honom,han älskar ju honom."
10 Det var du som drog migut ur moderlivet,du gjorde mig tryggvid min mors bröst.
11 På dig är jag kastad ända från modersskötet,från moderlivet är du min Gud.