5 Då sade jag: "Ve mig, jag förgås!Ty jag är en man med orena läpparoch jag bor ibland ett folk med orena läppar,och mina ögon har sett Konungen, Herren Sebaot."
6 Då flög en av seraferna fram till mig. I hans hand var ett glödande kol, som han med en tång hade tagit från altaret.
7 Med det rörde han vid min mun och sade: "När nu detta har rört vid dina läppar,har din missgärning tagits ifrån digoch din synd är försonad."
8 Och jag hörde Herrens röst. Han sade: "Vem skall jag sända och vem vill vara vår budbärare?" Då sade jag: "Här är jag, sänd mig!"
9 Han sade: "Gå och säg till detta folk: Ni skall höra och höra, men inte förstå,och ni skall se och se, men inte begripa.
10 Förhärda detta folks hjärta,gör deras öron dövaoch deras ögon blinda,så att de inte ser med sina ögon,hör med sina öroneller förstår med sitt hjärtaoch vänder om och blir helade."
11 Då frågade jag: "Hur länge, Herre?" Han svarade: "Till dess städerna blir ödeoch ingen bor i dem,husen blir utan folkoch landet ligger öde och övergivet.