11 Därför vill jag inte lägga band på min mun,jag vill tala i min andes ångest,jag vill klaga i min själs bedrövelse.
12 Jag är väl inte ett hav eller ett havsodjur,så att du måste sätta ut vakt mot mig?
13 När jag säger: "Min bädd skall trösta mig,min viloplats skall lindra mitt bekymmer",
14 då skrämmer du mig med drömmaroch förskräcker mig med syner.
15 Hellre vill jag bli kvävd,hellre dö än vara knotor.
16 Jag är led vid detta.Jag skall inte leva för evigt,låt mig vara, ty mina dagar är en vindfläkt.
17 Vad är då en människa,att du gör så stor sak av henne,ger akt på henne så noga,