8 Det öga som ser mig skall ej mer iaktta mig,om din blick söker mig finns jag inte längre.
9 Som ett moln löses upp och är borta,så kommer inte heller den tillbaka som farit ner i dödsriket.
10 Aldrig mer vänder han tillbaka till sitt hus,hans plats vet inte längre av honom.
11 Därför vill jag inte lägga band på min mun,jag vill tala i min andes ångest,jag vill klaga i min själs bedrövelse.
12 Jag är väl inte ett hav eller ett havsodjur,så att du måste sätta ut vakt mot mig?
13 När jag säger: "Min bädd skall trösta mig,min viloplats skall lindra mitt bekymmer",
14 då skrämmer du mig med drömmaroch förskräcker mig med syner.