1 Från Paulus, genom Guds vilja Kristi Jesu apostel, och från brodern Timotheos. Till Guds församling i Korinth och till alla de heliga i hela Achaia.
2 Nåd till er och fred från Gud vår Fader och Herren Jesus Kristus.
3 Lov och pris till vår Herre Jesu Kristi Gud och Fader, barmhärtighetens Fader och all trösts Gud.
4 Han som tröstar oss i all vår nöd så att vi kan trösta dem som är i nöd med den tröst vi själva får av Gud.
5 För såsom Kristi lidanden flödar över oss, så överflödar genom Kristus också den tröst vi får.
6 Om vi lider nöd, så är det för att ni ska få tröst och frälsning. Om vi blir tröstade, så är det för att ni ska få den tröst som verkar uthållighet när ni bär samma lidanden som vi.
7 Och vårt hopp för er är orubbligt. Vi vet att liksom ni delar våra lidanden, så delar ni även vår tröst.
8 Bröder, vi vill att ni ska känna till den nöd som drabbade oss i Asien. Vi blev så outhärdligt pressade att vi misströstade om livet.
9 Vi upplevde att vi inom oss hade fått en dödsdom så att vi inte skulle lita på oss själva utan på Gud som uppväcker de döda.
10 Han räddade oss från en sådan dödsfara och han ska rädda oss igen. Vårt hopp står till honom, att han ska fortsätta rädda oss.
11 Även ni ska hjälpa oss med er förbön, så att många frambär tacksägelse för oss, för den nåd som genom mångas böner har kommit oss till del.
12 Detta är vår stolthet, något vårt samvete vittnar om: att vi här i världen och särskilt mot er har uppträtt uppriktigt och med rena motiv inför Gud, och inte med världslig visdom utan med Guds nåd.
13 För vi skriver inget annat till er än vad ni kan läsa er till och förstå. Och jag hoppas att ni helt ska förstå
14 det ni redan delvis har förstått: att vi kommer att vara stolta över varandra, på vår Herre Jesu dag.
15 Då jag var säker på detta ville jag komma till er först, så att ni skulle få nåden av ett andra besök.
16 Och från er ville jag resa vidare till Makedonien och därifrån återkomma till er för att få hjälp av er med min resa till Judeen.
17 Handlade jag lättsinnigt när jag tog detta beslut? Eller fattar jag beslut på svagt mänskligt sätt, så att jag samtidigt säger både ja och nej?
18 Så sant Gud är trofast, vårt budskap till er är inte både ja och nej.
19 För Guds Son, Jesus Kristus, som vi förkunnade bland er - jag och Silvanus och Timotheos - han kom inte som ja och nej, i honom finns endast ett ja.
20 Alla Guds löften har nämligen fått sitt ja i honom. Därför får de också genom honom sitt Amen, för att Gud ska bli ärad genom oss.
21 Gud är den som stadfäster oss med er i Kristus och som har smort oss.
22 Han har även satt sitt sigill på oss och skänkt oss Anden i våra hjärtan som en handpenning.
23 Jag tar Gud till vittne över min själ att det var för att skona er som jag avstod från att komma till Korinth.
24 Vi härskar inte över er tro, utan vi arbetar med er till er glädje, eftersom ni står fasta i tron.