1 Sedan inföll en av judarnas högtider, och Jesus gick upp till Jerusalem.
2 Vid Fårporten i Jerusalem finns en pool som på hebreiska heter Betsata. Den har fem pelargångar,
3 och i dem låg många sjuka, blinda, halta och lama.
5 Där fanns en man som hade varit sjuk i trettioåtta år.
6 Då Jesus såg honom ligga där och visste att mannen hade varit sjuk mycket länge, så frågade han: "Vill du bli frisk?"
7 Den sjuke svarade: "Herre, jag har ingen som hjälper mig ner i poolen när vattnet kommer i rörelse, och försöker jag själv så hinner någon annan ner före mig."
8 Jesus sa: "Res dig upp, ta din bädd och gå."
9 Mannen blev omedelbart frisk och tog sin bädd och gick.Men det var sabbat den dagen,
10 och judarna sa till mannen som hade blivit botad: "Det är sabbat, och det är inte tillåtet för dig att bära din bädd."
11 Han svarade: "Den som gjorde mig frisk sa åt mig att ta min bädd och gå."
12 De frågade: "Vem var det som sa åt dig att du skulle ta din bädd och gå?"
13 Men han som hade blivit botad visste inte vem det var, för Jesus hade dragit sig undan eftersom det var mycket folk på platsen.
14 Senare mötte Jesus honom på tempelplatsen och sa till honom: "Du har nu blivit frisk. Synda inte mer så att inte något värre drabbar dig."
15 Mannen gick då till judarna och sa att det var Jesus som hade gjort honom frisk.
16 Och därför började judarna förfölja Jesus, eftersom han gjorde sådant på en sabbat.
17 Men Jesus sa till dem: "Min Fader verkar ännu i denna stund. Även jag verkar."
18 Av den orsaken blev judarna ännu ivrigare att döda honom, eftersom han inte bara bröt sabbaten utan också kallade Gud sin Fader och därmed gjorde sig jämlik Gud.
19 Jesus sa till dem: "Det jag säger till er är verkligen sant: Sonen kan inte göra något av sig själv, utan endast det han ser Fadern göra, för vad Fadern gör, detsamma gör Sonen.
20 Fadern älskar Sonen och visar honom allt vad han själv gör, och större gärningar än dessa ska han visa honom, så att ni kommer att förundras.
21 För liksom Fadern uppväcker de döda och ger dem liv, så ger också Sonen liv åt vilka han vill.
22 Fadern dömer inte heller någon, utan har överlämnat hela domen åt Sonen,
23 för att alla ska ära Sonen liksom de ärar Fadern. Den som inte ärar Sonen ärar inte heller Fadern som har sänt honom.
24 Det jag säger till er är verkligen sant: Den som lyssnar till mitt ord och tror på honom som har sänt mig har evigt liv och kommer inte att bli fördömd utan har passerat från döden till livet.
25 Det jag säger till er är verkligen sant: Den stund kommer och är redan här, när de döda ska höra Guds Sons röst, och de som hör den ska leva.
26 För liksom Fadern har liv i sig själv, så har han gett åt Sonen att ha liv i sig själv.
27 Och han har gett honom makt att hålla dom, eftersom han är Människoson.
28 Förvåna er inte över detta, för den timme kommer då alla som är i gravarna ska höra hans röst
29 och gå ut ur dem. De som har gjort gott ska uppstå till liv och de som har levt i ondska ska uppstå till fördömelse.
30 Jag kan inte göra något av mig själv. Jag dömer efter det jag hör, och min dom är rättvis, för jag söker inte min egen vilja utan hans vilja som har sänt mig.
31 Om jag själv vittnar om mig är mitt vittnesbörd inte sant.
32 Det är en annan som vittnar om mig, och jag vet att hans vittnesbörd om mig är sant.
33 Ni har sänt bud till Johannes och han har vittnat för sanningen.
34 Men jag tar inte emot vittnesbördet från någon människa, utan jag säger detta för att ni ska bli frälsta.
35 Han var den brinnande och skinande lyktan, men bara en kort tid ville ni glädja er i hans ljus.
36 Men jag har ett tyngre vittnesbörd än Johannes. För de gärningar som Fadern har gett mig att fullborda, de gärningar jag utför, vittnar om att Fadern har sänt mig.
37 Och Fadern som har sänt mig har själv vittnat om mig. Ni har aldrig hört hans röst eller sett hans gestalt,
38 och hans ord behåller ni inte i er, för ni tror inte på honom som han har sänt.
39 Studera Skrifterna, eftersom ni menar att ni i dem har evigt liv. De vittnar om mig.
40 Men ni vill inte komma till mig för att få liv.
41 Jag tar inte emot ära av människor.
42 Men jag känner er, ni har inte Guds kärlek i er.
43 Jag har kommit i min Faders namn, och ni tar inte emot mig. Om någon kommer i sitt eget namn, då tar ni emot honom.
44 Hur ska ni kunna tro när ni tar emot ära från varandra och inte söker äran från den ende Guden?
45 Tro inte att jag ska anklaga er inför Fadern. Den som anklagar er är Mose, som ni har satt ert hopp till.
46 För om ni trodde Mose skulle ni tro på mig, eftersom det var om mig han skrev.
47 Men tror ni inte hans skrifter, hur ska ni då kunna tro mina ord?"