1 Jesus vandrade därefter från stad till stad och från by till by och förkunnade evangeliet om Guds rike. De tolv var med honom
2 och även några kvinnor som hade blivit botade från onda andar och från sjukdomar: Maria, som kallades Magdalena, från vilken sju demoner farit ut,
3 vidare Johanna som var hustru till Herodes förvaltare Kusas, och Susanna och många andra som tjänade dem med egna tillgångar.
4 Då mycket folk samlades och man kom till Jesus från många städer berättade han en liknelse:
5 "En såningsman gick ut för att så sitt utsäde. När han sådde föll en del vid vägen och trampades ner, och himlens fåglar åt upp det.
6 En del föll på berghällen, och när det hade kommit upp torkade det eftersom det inte fick någon fukt.
7 En del föll bland törnena, och törnena växte upp samtidigt och kvävde det.
8 Men en del föll i den goda jorden och växte och gav hundrafaldig skörd." När han hade sagt detta ropade han: "Lyssna, du som har öron att lyssna med."
9 När hans lärjungar frågade honom vad denna liknelse betydde
10 svarade han: "Ni har fått gåvan att veta Guds rikes hemligheter, men de andra får dem i liknelser, för att de ska se men ändå inte se, och lyssna men ändå inte förstå.
11 Det här är liknelsens betydelse: Säden är Guds ord.
12 De vid vägen är de som har lyssnat, sedan kommer djävulen och tar bort ordet ur deras hjärtan, så att de inte kan tro och bli frälsta.
13 De på berghällen är de som tar emot ordet med glädje när de lyssnar till det. Men de har ingen rot, de tror en kort tid och i prövningens tid kommer de på fall.
14 Det som föll bland törnena är de som har lyssnat, men som under livets vandring kvävs av omsorger och rikedom och njutningar, och all mogen frukt uteblir.
15 Men det som föll i den goda jorden är de som har lyssnat till ordet och bevarar det i ett rättsinnigt och gott hjärta och bär frukt i uthållighet.
16 Ingen tänder en lykta och gömmer den under ett kärl eller en bänk, utan man placerar den på en hållare så att de som kommer in ser ljuset.
17 För inget är hemligt som inte ska uppenbaras, och inget är dolt som inte ska bli känt och komma i ljuset.
18 Var uppmärksamma på hur ni lyssnar, för den som har ska få, men från den som inte har ska tas även det han tror sig ha."
19 Jesu mor och bröder kom till honom, men de kunde inte ta sig fram för allt folket.
20 Man sa till honom: "Din mor och dina bröder står här utanför och vill träffa dig."
21 Han svarade dem: "Min mor och mina bröder är de som lyssnar till Guds ord och handlar efter det."
22 En dag steg Jesus i en båt med sina lärjungar, och han sa: "Låt oss fara över till andra sidan sjön." De lade ut,
23 och medan de seglade somnade han. Då svepte en stormvind ner över sjön, och båten tog in vatten och de kom i nöd.
24 De gick då fram och väckte honom och sa: "Mästare, Mästare, vi kommer att dö!" Han vaknade och talade strängt till vinden och vågorna. De lade sig och det blev lugnt.
25 Han sa till dem: "Var är er tro?" Skräckslagna och förundrade sa de till varandra: "Vad är detta för en människa, han befaller ju både vindarna och vattnet, och de lyder honom?"
26 De seglade till gerasenernas område som ligger mitt emot Galileen.
27 När Jesus steg i land kom en man från staden emot honom. Han var besatt av demoner. Han hade inte burit kläder på länge och bodde inte i något hus utan bland gravarna.
28 Då han fick se Jesus skrek han och föll ner inför honom och sa högt: "Vad har du med mig att göra, Jesus, den högste Gudens Son? Jag ber dig, tortera mig inte!"
29 Jesus hade nämligen befallt den orena anden att fara ut ur mannen. Länge hade den farit hårt fram med honom. Han var satt under bevakning och man hade bundit honom med kedjor och fotbojor, men han hade slitit sönder bojorna och drivits ut i ödemarken av demonen.
30 Jesus frågade honom: "Vad är ditt namn?" Han svarade: "Legion," för många demoner hade farit in i honom.
31 Och de bad Jesus att han inte skulle befalla dem att fara ner i avgrunden.
32 Nu gick där en stor svinhjord och betade på bergssluttningen, och de bad honom att få fara in i svinen. Han tillät dem det.
33 Demonerna for ut ur mannen och in i svinen, och hjorden störtade utför branten ner i sjön och drunknade.
34 När svinvaktarna såg vad som hände sprang de och berättade om det inne i staden och ute på landet.
35 Då gick man ut för att se vad som hade hänt. De kom till Jesus och fann mannen som demonerna hade farit ut ur sitta vid Jesu fötter, klädd och vid sina sinnen. Och de blev förskräckta.
36 De som var ögonvittnen berättade för dem hur den besatte hade blivit frälst.
37 Och allt folket från gerasenernas område bad Jesus att ge sig av, eftersom de var skräckslagna. Så han steg i en båt och vände tillbaka.
38 Mannen som demonerna hade farit ut ur bad att få följa med honom, men Jesus sände i väg honom och sa:
39 "Återvänd hem och berätta allt vad Gud har gjort med dig." Och han gick och förkunnade i hela staden allt vad Jesus hade gjort med honom.
40 När Jesus kom tillbaka välkomnade folket honom, för alla väntade på honom.
41 Då kom det fram en man vid namn Jairos, som var föreståndare för synagogan. Han föll ner vid Jesu fötter och vädjade till honom att komma med hem,
42 för hans enda dotter, som var omkring tolv år, låg för döden.Jesus gick då med, och folkskaran pressade sig hårt på honom.
43 Där fanns en kvinna som hade lidit av blödningar i tolv år och spenderat allt hon ägde på läkare, men ingen hade kunnat bota henne.
44 Hon närmade sig Jesus bakifrån och rörde vid tofsen på hans mantel, och genast upphörde blödningen.
45 Jesus frågade: "Vem var det som rörde vid mig?" Då alla nekade sa Petrus: "Mästare, folkmassan trycker och tränger sig på dig."
46 Men Jesus sa: "Någon rörde vid mig, för jag kände att kraft gick ut från mig."
47 När kvinnan förstod att hon var avslöjad kom hon skakande fram och föll ner för honom och berättade inför allt folket varför hon hade rört vid honom och hur hon genast hade blivit frisk.
48 Jesus sa till henne: "Dotter, din tro har botat dig. Gå i fred."
49 Medan han ännu talade kom någon från synagogföreståndarens hus och sa: "Din dotter är död, besvära inte Läraren mer."
50 Jesus hörde det och sa till honom: "Var inte rädd, tro endast, och hon ska bli botad."
51 När han kom fram till huset lät han ingen följa med in utom Petrus, Johannes, Jakob och flickans far och mor.
52 Alla grät och höll dödsklagan över henne, men han sa: "Gråt inte, hon är inte död, hon sover."
53 Då skrattade de åt honom eftersom de visste att hon var död.
54 Men han tog flickans hand och sa högt: "Flicka, res dig!"
55 Hennes ande återvände och hon reste sig genast, och han sa åt dem att ge henne något att äta.
56 Hennes föräldrar häpnade, men han förbjöd dem att tala om för någon vad som hade hänt.