1 När de närmade sig Jerusalem och kom till Betfage vid Olivberget sände Jesus i väg två lärjungar
2 och sa till dem: "Gå till byn som ligger framför er, där ska ni strax finna en åsna som står bunden med ett föl bredvid sig. Lös dem och led dem till mig.
3 Och om någon säger något till er ska ni svara att Herren behöver dem, och han ska då genast sända dem."
4 Detta hände för att det skulle uppfyllas som var sagt genom profeten:
5 Säg till Sions dotter: Se, din konung kommer till dig, ödmjuk och ridande på en åsna, på ett åsneföl, en arbetsåsnas föl.
6 Lärjungarna gav sig av och gjorde som Jesus hade sagt åt dem.
7 De kom med åsnan och fölet och lade sina mantlar på dem, och han satte sig därpå.
8 De flesta bland folket bredde ut sina mantlar på vägen. Andra skar av trädkvistar och la ut på vägen.
9 Och folket som gick före honom och de som följde efter ropade: "Hosianna, Davids son! Välsignad är han som kommer i Herrens namn. Hosianna i höjden!"
10 Och när han drog in i Jerusalem kom hela staden i rörelse, och man frågade: "Vem är han?"
11 Folket svarade: "Det är Jesus, profeten från Nasaret i Galileen."
12 Jesus kom in på tempelplatsen och drev ut alla som sålde och köpte där. Han slog omkull borden för dem som växlade pengar och stolarna för dem som sålde duvor.
13 Han sa till dem: "Det är skrivet: Mitt hus ska kallas ett bönens hus, men ni har gjort det till ett förbrytarnäste."
14 Blinda och lama kom fram till honom på tempelplatsen och han botade dem.
15 När översteprästerna och de skriftlärda såg de underverk han gjorde och barnen som ropade i templet: "Hosianna, Davids son!" blev de upprörda
16 och sa till honom: "Hör du vad de säger?" Jesus svarade dem: "Ja, har ni aldrig läst: Ur barns och spädbarns mun har du berett dig lovsång?"
17 Sedan lämnade han dem och gick ut ur staden till Betania där han övernattade.
18 När Jesus tidigt på morgonen återvände till staden blev han hungrig.
19 Han fick se ett fikonträd vid vägen och gick fram till det men fann inget utom blad. Då sa han till det: "Du ska aldrig någonsin bära frukt." Och genast vissnade fikonträdet.
20 När lärjungarna såg det sa de förvånat: "Hur kunde fikonträdet vissna så snabbt?"
21 Jesus svarade dem: "Det jag säger till er är sant: Om ni har tro och inte tvivlar ska ni kunna göra mer än vad som skedde med fikonträdet. Ni kan säga till detta berg: 'Upp och kasta dig i havet,' och det ska ske.
22 Och allt vad ni ber om i tro ska ni få."
23 Jesus befann sig i templet och undervisade när översteprästerna och folkets äldste kom fram till honom och frågade: "Med vilken fullmakt gör du detta? Och vem gav dig den fullmakten?"
24 Jesus svarade dem: "Jag vill också ställa en fråga till er. Svarar ni mig på den ska jag säga er vad jag har för fullmakt att göra detta.
25 Varifrån kom Johannes dop? Från himlen eller från människor?" De överlade med varandra: "Säger vi 'från himlen,' kommer han att svara: 'Varför trodde ni då inte på honom?'
26 Säger vi 'från människor,' måste vi frukta folket, eftersom alla anser att Johannes var en profet."
27 Därför svarade de: "Vi vet inte." Jesus sa: "Så talar inte heller jag om för er med vilken fullmakt jag gör detta."
28 "Vad säger ni om detta? En man hade två söner. Han gick till den förste och sa: 'Min son, gå och arbeta i min vingård i dag.'
29 'Jag vill inte,' svarade han, men ångrade sig sedan och gick.
30 Mannen vände sig till den andre och sa samma sak. Han svarade: 'Ja, herre,' men han gick inte.
31 Vilken av de båda gjorde som fadern ville?" De svarade: "Den förste." Jesus sa till dem: "Det jag säger till er är sant: Skatteindrivare och prostituerade ska gå in i Guds rike, men inte ni.
32 För Johannes kom till er på rättfärdighetens väg och ni trodde honom inte, men skatteindrivare och prostituerade trodde på honom. Och ni såg det men ångrade er ändå inte efteråt och trodde på honom.
33 Lyssna till en annan liknelse. En husbonde anlade en vingård. Han satte stängsel kring den, grävde däri en vinpress och byggde ett vakttorn. Sedan arrenderade han ut den till vingårdsarbetare och reste utomlands.
34 När skördetiden närmade sig sände han sina slavar till vingårdsarbetarna för att hämta sin frukt.
35 Men vingårdsarbetarna grep hans slavar och misshandlade en, dödade en annan och stenade en tredje.
36 Han sände då ännu fler slavar än första gången, och de gjorde likadant med dem.
37 Slutligen sände han sin son till dem, för han sa: 'De kommer att respektera min son.'
38 Men när vingårdsarbetarna fick se sonen sa de till varandra: 'Det är arvtagaren, kom, vi dödar honom så får vi hans arv.'
39 Och de grep tag i honom och kastade ut honom ur vingården och dödade honom.
40 När nu vingårdens ägare kommer, vad ska han då göra med dessa vingårdsarbetare?"
41 De sa till honom: "Han låter dessa onda drabbas av en hemsk död och arrenderar ut vingården till andra vingårdsarbetare som ger honom hans andel i rätt tid."
42 Jesus sa till dem: "Har ni aldrig läst i Skrifterna: Den sten som byggnadsarbetarna förkastade har blivit en hörnsten. Herren har gjort den till detta, och den är underbar i våra ögon.
43 Därför säger jag er: Guds rike ska tas ifrån er och ges åt ett folk som bär dess frukt.
44 Den som faller på den stenen ska krossas, och den som stenen faller på ska smulas sönder."
45 När översteprästerna och fariseerna hörde hans liknelser förstod de att det var om dem han talade.
46 De ville gripa honom men vågade inte för folket eftersom folket höll honom för en profet.