1 Vad kan vi då säga att vår jordiske stamfader Abraham upptäckte vad gäller detta?
2 Om Abraham stod rättfärdig på grund av gärningar kunde han vara stolt - men inte inför Gud.
3 För vad säger Skriften? Abraham trodde Gud, och det räknades honom till rättfärdighet.
4 Den som har gärningar att anföra får sin lön inte av nåd utan som förtjänst.
5 Men den som inte utför gärningar utan tror på honom som förklarar den ogudaktige rättfärdig, hans tro räknas till rättfärdighet.
6 Så kallar även David den människa salig som Gud tillräknar rättfärdighet utan gärningar:
7 Saliga är de vilkas överträdelser är förlåtna och vilkas synder är begravda.
8 Salig är den man som Herren inte tillräknar synd.
9 Gäller denna saligprisning bara de omskurna eller också de oomskurna? För vi säger: Tron räknades Abraham till rättfärdighet.
10 Hur tillräknades den? Medan han var omskuren eller oomskuren? Det inträffade medan han var oomskuren.
11 Omskärelsens tecken fick han som en bekräftelse på den rättfärdighet genom tro som han redan hade som oomskuren. Så skulle han bli fader till alla som tror utan att vara omskurna, för att rättfärdigheten också skulle tillräknas dem.
12 Han skulle även bli fader till de omskurna, till dem som inte bara är omskurna utan också vandrar i trons fotspår som vår fader Abraham innan han blev omskuren.
13 Löftet att ärva världen gavs nämligen inte åt Abraham och hans ättlingar genom lagen utan genom den rättfärdighet som kommer av tro.
14 För om de som håller sig till lagen är arvingar, då är tron värdelös och löftet upphävt.
15 Lagen kallar fram Guds vrede. Men utan lag finns heller ingen överträdelse.
16 Därför är det av tro, för att nåd ska gälla och löftet stå fast för alla hans ättlingar, inte bara för lagens folk utan även för dem som har tro likt Abraham, som är allas vår fader.
17 Som det står skrivet: Jag har gjort dig till fader för många folk. Det är han inför den han trodde på - Gud, som skänker liv åt de döda och kallar på det som inte finns som om det redan fanns.
18 Där inget hopp fanns hoppades och trodde Abraham, så att han blev fader för många folk. Som det var sagt: Så talrika ska dina ättlingar bli.
19 Hans tro försvagades inte då han betraktade sin egen kropp som redan 'död' - han var omkring hundra år - och visste att Saras moderliv var dött.
20 Han tvivlade inte i otro på Guds löfte utan blev tvärtom starkare i tron och gav Gud äran.
21 Han var övertygad om att det Gud lovat var han också mäktig att infria.
22 Och därför "räknades det honom till rättfärdighet."
23 Men orden "det tillräknades honom" skrevs inte bara för honom
24 utan även för oss. Det ska tillräknas oss som tror på honom som uppväckte Jesus vår Herre från de döda.
25 Han utgavs på grund av våra synder och uppväcktes för att vi skulle stå rättfärdiga.