5 Han kallar på sina hjältar —de snubblar i sin iver.De rusar bort mot muren,och stormtaket reses.
6 Portarna mot floden öppnas,och templet störtar samman.
7 Den Höga ställs fram och blottas.Hennes tjänarinnor förs bort,klagande som duvor,de slår sig för bröstet i sorg.
8 Nineve är som en dammvars vatten strömmar ut.»Stanna! Stanna!«Nej, ingen vänder tillbaka.
9 Hugg för er av silvret,hugg för er av guldet!Här finns omätliga skatter,dyrbarheter i överflöd!
10 Allt är skövlat, fördärvat, förött.Hjärtat dras samman och knäna darrar,kroppen skälver, alla ansikten vitnar.
11 Var är nu lejonkulandär de unga lejonen höll till,där lejonet gick ut och inoch ungarna var trygga?