2 Jag gör dig till det ringaste av folken,du skall bli djupt föraktad.
3 Ditt övermod förledde dig,du som bor bland bergsklyftornaoch håller till högt däruppe,du som tänker:Vem kan störta mig till jorden?
4 Om du bygger ditt näste högt som örnen,om du har ditt rede bland stjärnorna,skall jag ändå störta dig ner därifrån,säger Herren.
5 Kommer det tjuvar till dig,kommer det rövare om natten— ack, du förintas —då stjäl de väl bara vad de behöver?Kommer det druvplockare till dig,då lämnar de väl en efterskörd?
6 Men grundligt blir Esau genomsökt,hans gömda skatter letas fram.
7 Dina bundsförvanterdriver dig bort till gränsen.Dina vänner bedrar digoch tar makten över dig.De som delat ditt brödgillrar snaror för dig.
8 När den dagen kommer,säger Herren,skall jag förgöra de visa i Edom,all klokhet på Esaus berg.— Det finns ingen klokhet där. —