1 Och David talade för Herranom denna visones ord, den tid då Herren hade hulpit honom ifrån alla hans fiendars hand, och ifrå Sauls hand;
2 Och sade: Herren är min klippa, och min borg, och min Frälsare.
3 Gud är min tröst, på honom vill jag trösta; min sköld och mine helsos horn; mitt beskärm, och min tillflykt, min Frälsare, du som mig hjelper ifrån orätt.
4 Jag vill lofva och åkalla Herran, så blifver jag ifrå mina fiendar förlossad.
5 Ty dödsens förderf hade omhvärft mig; och Belials bäcker hade förskräckt mig.
6 Helvetes band omhvärfde mig; och dödsens snaror öfverföllo mig.
7 När jag bedröfvad är, vill jag åkalla Herran, och ropa till min Gud, så hörer han mina röst utaf sitt tempel; och mitt rop kommer för honom i hans öron.