41 Du gifver mig mina fiendar på flyktena, att jag må förstöra dem som mig hata.
42 De ropa, men der är ingen hjelpare; till Herran, men han svarar dem intet.
43 Jag skall sönderstöta dem såsom stoft på jordene; såsom träck uppå gatone skall jag göra dem till mull, och förströ dem.
44 Du hjelper mig ifrå det trätosamma folket; och bevarar mig till ett hufvud öfver Hedningarna. Det folk, som jag intet kände, skall tjena mig.
45 De främmande barn försaka mig; men desse lyda mig med hörsam öron.
46 De främmande barn äro försmäktade, och brytas i sina bojor.
47 Herren lefver, och lofvad vare min tröst; och varde upphöjd Gud, mine helsos tröst.