6 Och då jag minom vän upplåtit hade, var han borto, och sin väg gången. Då gick min själ ut efter hans ord; jag sökte honom, men jag fann honom intet; jag ropade, men han svarade mig intet.
Läs fullständig kapitel Höga Visan 5
Visa Höga Visan 5:6 i sitt sammanhang