7 Din längd är lik vid ett palmträ; och din bröst vid vindrufvor.
8 Jag sade: Jag måste stiga upp i palmträt, och fatta dess qvistar; låt din bröst vara såsom drufvor på vinträ, och lukten af dine näso såsom äple;
9 Och din hals såsom godt vin, det minom vän lätteliga ingår; och tala om gammal ärende.
10 Min vän är min, och han håller sig ock till mig.
11 Kom, min vän, låt oss gå ut på markena, och vistas i landsbyarna;
12 Att vi måge bittida uppstå till vingårdarna, och få se, om vinträt blomstras, och hafver fått knoppar; om de granatäple utgångne äro; der vill jag gifva dig min bröst.
13 Liljorna gifva sin lukt, och för våra dörr allahanda ädla frukter; min vän, jag hafver bevarat åt dig både nytt och gammalt.