22 Men mitt folk är galet, och tror mig intet; galne äro de, och aktat intet; vise nog äro de till att göra det ondt är; men att göra det godt är, vilja de icke lära.
23 Jag såg uppå jordena, si, hon var tom och öde; och uppå himmelen, och han var mörk.
24 Jag såg uppå bergen, och si, de bäfvade, och alle högar darrade.
25 Jag såg, och si, der var ingen menniska; och alle foglar under himmelen voro bortflogne.
26 Jag såg, och si, åkermarken var öde, och alle städer derinne voro nederbrutne af Herranom, och af hans grymma vrede.
27 Ty så säger Herren: Hela landet skall öde varda, och jag skall platt intet skona.
28 Derföre skall jorden vara bedröfvad, och himmelen ofvantill sörjande; ty jag hafver det sagt; jag hafver beslutit det, och det skall intet ångra mig; jag vill ock intet öfvergifvat.