51 Mitt öga fräter mig lifvet bort, för alla mins stads döttrars skull.
52 Mine fiender hafva besnärt mig, lika som en fågel, utan sak.
53 De hafva förgjort mitt lif uti ene kulo, och kastat uppå mig stenar.
54 De hafva ock begjutit mitt hufvud med vatten; då sade jag: Nu är det platt ute med mig.
55 Men jag åkallade ditt Namn, Herre, nedan utu kulone;
56 Och du hörde mina röst: Bortgöm icke din öron för mitt suckande och ropande.
57 Nalka dig till mig, när jag åkallar dig och säg; Frukta dig intet.