3 Men jag var mycket glad, då bröderna kommo, och båro vittnesbörd om dine sanning, såsom du vandrar i sanningene.
4 Jag hafver ingen större fröjd än den, att jag hörer min barn vandra i sanningene.
5 Min käreste, du gör troliga hvad som helst du gör emot bröderna, och de främmande;
6 Som om din kärlek betygat hafva inför församlingen; och du hafver väl gjort, att du hafver dem affordrat värdeliga för Gudi.
7 Ty de äro utfarne för hans Namns skull, och hafva intet tagit af Hedningarna.
8 Så skole vi nu sådana undfå, på det vi sanningenes medhjelpare varda mågom.
9 Jag hafver skrifvit församlingene; men Diotrephes, som ibland dem vill afhållen vara, anammar oss intet.