3 Att intet sker med kif eller fåfäng äro; utan med ödmjukhet räkne hvar den andra yppare än sig.
4 Ser icke hvar på sitt eget bästa, utan hvar och en på ens annars bästa.
5 Hvar och en vare så till sinnes, som ock Christus Jesus var;
6 Hvilken, ändå han var i Guds skepelse, räknade han icke för rof Gudi jemlik vara;
7 Utan förnedrade sig sjelf, tagandes på sig en tjenares skepelse, och vardt lika som en annor menniska, och i åthäfvor funnen som en menniska;
8 Ödmjukade sig sjelf; vardt lydig intill döden, ja, intill korsens död.
9 Derföre hafver ock Gud förhöjt honom, och gifvit honom ett Namn, det öfver all namn är;