1 Käre bröder, om en menniska råkade falla i någon synd, I som andelige ären, upprätter honom med saktmodigom anda; och se uppå dig sjelf, att du icke ock frestad varder.
2 Inbördes drager hvarannars bördo, och så fullborden I Christi lag.
3 Derföre, om någor låter sig tycka något vara, ändock han intet är, han bedrager sig sjelf.
4 Men hvar och en bepröfve sin egen gerning, och så skall han allenast uti sig sjelf hafva berömmelse, och icke uti androm.
5 Ty hvar och en skall draga sina bördo.
6 Den som undervisad varder med ordom, han dele allt godt med honom, som honom undervisar.
7 Farer icke ville, Gud låter intet gäcka sig; ty hvad menniskan sår, det skall hon ock uppskära.