4 I horkarlar och horkonor, veten I icke, att verldenes vänskap är Guds ovänskap? Ho som verldenes vän vill vara, han varder Guds ovän.
5 Menen I att Skriften säger fåfängt: Anden, som bor uti eder, begärar emot hatet?
6 Men han gifver rikeliga nåd. Ty Skriften säger: Gud står emot de högfärdiga; men dem ödmjukom gifver han nåd.
7 Så varer nu Gudi underdånige; står emot djefvulen, så flyr han ifrån eder.
8 Nalkens Gudi, så nalkas han eder. Rener edra händer, I syndare, och renser edor hjerta, I ostadige.
9 Varer elände, och sörjer, och gråter: edart löje vände sig i gråt, och glädjen i sorg.
10 Förnedrer eder för Herranom, så skall han eder upphöja.