1 När jag först började undervisa er, kära syskon, kunde jag inte tala till er som till troende som verkligen har lärt känna Gud och drivs av hans Ande. Nej, jag fick tala till er som till människor som fortfarande drivs av sin mänskliga natur. Ni hade börjat tro på Kristus, men var som små nyfödda barn.
2 Därför fick jag mata er med mjölk och börja med en grundläggande undervisning. Någon fast föda klarade ni inte av. Ja, ni klarar inte ens nu av att höra någon mer ingående undervisning,
3 eftersom ni fortfarande låter er styras av er gamla natur. Om ni är avundsjuka på varandra och bråkar och delar upp er i grupper, visar inte det att ni fortfarande drivs av er gamla natur och lever som de människor som inte känner Gud?
4 Är det inte er gamla natur som får er att säga: "Jag tillhör Paulus" eller "Jag tillhör Apollos"?
5 Varken Apollos eller jag är något speciellt. Gud har bara använt oss för att hjälpa er att börja tro. Var och en av oss har utfört det uppdrag vi fick från Herren Jesus.
6 Jag planterade Guds budskap i era hjärtan, och sedan kom Apollos och vattnade med sin undervisning. Men det var Gud som fick er tro att växa.
7 Varken den som planterar eller den som vattnar, är viktig i sammanhanget. Den ende som är viktig är Gud, för det är bara han som kan få er tro att växa.