2 Jag vet ju hur villiga ni är att ge, och jag har redan skrutit över er inför församlingarna här i Makedonien. Jag sa: "De troende i provinsen Achaia var beredda att hjälpa till redan för ett år sedan." Och er entusiasm har smittat av sig på de flesta här.
3 Men jag skickar ändå Titus och de två andra för att vara säker på att ni verkligen har förberett er som jag sa. Jag vill ju inte ha skrutit i onödan över er iver att hjälpa till.
4 Tänk vad både ni och jag skulle få skämmas om jag kom med några troende från Makedonien för att hämta gåvan, och ni inte hade samlat in något!
5 Det var därför jag bad dessa tre att resa i förväg, så att den stora gåva ni talade om kan vara insamlad och klar när jag kommer. Det får ju inte se ut som om ni i sista stund samlar ihop något bara för att ni är tvungna.
6 Kom ihåg att på det här området gäller samma lag som inom jordbruket: den som sår litet får skörda lite, och den som sår mycket får skörda mycket.
7 Var och en ska bestämma sig för hur mycket han vill ge. Det får inte ske motvilligt eller av tvång, för Gud älskar den som ger med glädje.
8 Men Gud har makt att ge er allt vad ni behöver och mer därtill, så att ni alltid med glädje kan ge stora gåvor till alla som behöver hjälp.