2 Jag ber att Gud ska visa er omsorg, och att ni för varje dag ska fyllas med mer av hans frid och kärlek.
3-4 Kära vänner, jag har länge tänkt skriva till er om hur Gud räddade oss alla, men nu känner jag att mitt brev istället måste handla om något annat. Jag har nämligen hört att några onda människor har trängt sig in bland er för att sprida falska läror. Därför måste jag nu uppmana er att stå emot dessa falska läror och hålla fast vid den tro på Jesus som Gud en gång för alla har gett till oss som tillhör honom. De här människorna påstår att eftersom Gud i sin godhet har förlåtit oss, kan vi leva ett vilt och omoraliskt liv, och de förnekar vår enda härskare och Herre, Jesus Kristus. Men Gud har för länge sedan bestämt att människor som de ska drabbas av hans dom.
5 Och att Herren Gud straffar den som är ond, det känner ni redan till. Men jag vill ändå påminna er om några exempel: Trots att Herren hade räddat Israels folk ur Egyptens land, dödade han sedan dem som gjorde uppror mot honom.
6 Och de änglar som gjorde uppror mot Gud och övergav sitt rätta hem, de sitter för evigt fängslade i mörker i väntan på att Gud ska straffa dem på domens dag.
7 Tänk också på invånarna i Sodom och Gomorra och städerna däromkring. De bröt mot Guds ordning på samma sätt och levde i sexuell lössläppthet och ägnade sig åt homosexualitet. Därför blev deras städer förstörda av eld, och detta är en ständig påminnelse om den eviga eld som blir straffet för de onda.
8 Men trots Guds varningar håller dessa drömmare fast vid sina falska läror och beter sig som invånarna i Sodom och Gomorra. De förnedrar sina egna kroppar och vägrar att låta Gud styra deras liv. De hånar också andevärldens makter,
9 trots att inte ens Mikael, en av Guds mäktigaste änglar, vågade anklaga djävulen eller håna honom när han kämpade med honom om Moses kropp. Han sa bara: "Herren ska straffa dig."