22 Han svarade: så länge barnet ännu levde, fastade och grät jag, ty jag tänkte: 'Vem vet, kanhända bliver HERREN mig nådig och låter barnet få leva.'
Läs fullständig kapitel 2 Samuelsbokem 12
Visa 2 Samuelsbokem 12:22 i sitt sammanhang