Jesaja

⁵Ty jorden har blivit ohelgad under sina inbyggare; de hava överträtt lagarna, de hava förvandlat rätten, brutit det eviga förbundet. ⁶Därför uppfräter förbannelse jorden, och de som bo där måste lida, vad de hava förskyllt; därför förtäras jordens inbyggare av hetta, så att ej många människor finnas kvar. ⁷Vinmusten sörjer, vinträdet försmäktar; de som voro så hjärteglada sucka nu alla. ⁸Det är förbi med fröjden vid pukornas ljud, de gladas larm ha tystnat; det är förbi med fröjden vid harpans klang. ⁹Vin dricker man icke mer under sång, rusdrycken kännes bitter för dem som dricka den. ¹⁰Nedbruten ligger den öde staden; vart hus är stängt, så att ingen kommer därin. ¹¹Därute höres klagorop över vinet; all glädje är såsom en nedgången sol, all jordens fröjd har flyktat.