4 Han näpser havet och låter det uttorka och alla strömmar låter han sina bort. Då försmäkta Basan och Karmel, Libanons grönska försmäktar.
5 Bergen bäva för honom, och höjderna försmälta av ångest. Jorden röres upp för hans ansikte, jordens krets med alla som bo därpå.
6 Vem kan bestå för hans ogunst, och vem kan uthärda hans vrede glöd? Hans förtörnelse utgjuter sig såsom eld, och klipporna rämna inför honom.
7 HERREN är god, ett värn i nödens tid, och han låter sig vårda om dem som förtrösta på honom.
8 Men genom en störtflod gör han ände på platsen där den staden står, och hans fiender förföljas av mörker.
9 Ja, på edert anslag mot HERREN gör han ände, icke två gånger behöver hemsökelsen drabba.
10 Ty om de ock äro hopslingrade såsom törnsnår och så fulla av livssaft, som deras dryck är av must, skola de likväl alla förbrännas såsom torrt strå.