1 Korinthierbrevet

²²Ty judarna begära tecken, och grekerna åstunda visdom, ²³vi åter predika en korsfäst Kristus, en som för judarna är en stötesten och för hedningarna en dårskap, ²⁴men som för de kallade, vare sig judar eller greker, är en Kristus som är Guds kraft och Guds visdom. ²⁵Ty Guds dårskap är visare än människor, och Guds svaghet är starkare än människor. ²⁶Ty betänken, mina bröder, huru det var vid eder kallelse: icke många som voro visa efter köttet blevo kallade, icke många mäktiga, icke många av förnämlig släkt. ²⁷Men det som för världen var dåraktigt, det utvalde Gud, för att han skulle låta de visa komma på skam. ²⁸Och det som i världen var svagt, det utvalde Gud, för att han skulle låta det starka komma på skam. Och det som i världen var ringa och föraktat, det utvalde Gud -- ja, det som ingenting var -- för att han skulle göra det till intet, som någonting var.