1 Korinthierbrevet

¹⁸Men nu har Gud insatt lemmarna i kroppen, var och en av dem på det sätt som han har velat. ¹⁹Om åter allasammans utgjorde en enda lem, var funnes då själva kroppen? ²⁰Men nu är det så, att lemmarna äro många, och att kroppen dock är en enda. ²¹Ögat kan icke säga till handen: »Jag behöver dig icke», ej heller huvudet till fötterna: »Jag behöver eder icke.» ²²Nej, just de kroppens lemmar som tyckas vara svagast äro som mest nödvändiga. ²³Och de delar av kroppen, som tyckas oss vara mindre hedersamma, dem bekläda vi med så mycket större heder; och dem som vi blygas för, dem skyla vi med så mycket större blygsamhet, ²⁴under det att de andra icke behöva något sådant. Men när Gud sammanfogade kroppen av olika delar och därvid lät den ringare delen få en så mycket större heder,