1 Korinthierbrevet
Kapitel 12:19-25
Svenska 1917
19Om åter allasammans utgjorde en enda lem, var funnes då själva kroppen?
20Men nu är det så, att lemmarna äro många, och att kroppen dock är en enda.
21Ögat kan icke säga till handen: »Jag behöver dig icke», ej heller huvudet till fötterna: »Jag behöver eder icke.»
22Nej, just de kroppens lemmar som tyckas vara svagast äro som mest nödvändiga.
23Och de delar av kroppen, som tyckas oss vara mindre hedersamma, dem bekläda vi med så mycket större heder; och dem som vi blygas för, dem skyla vi med så mycket större blygsamhet,
24under det att de andra icke behöva något sådant. Men när Gud sammanfogade kroppen av olika delar och därvid lät den ringare delen få en så mycket större heder,
25så skedde detta, för att söndring icke skulle uppstå i kroppen, utan alla lemmar endräktigt hava omsorg om varandra.