1 Korinthierbrevet

¹³Därför må den som talar tungomål bedja om att han ock må kunna uttyda. ¹⁴Ty om jag talar tungomål, när jag beder, så beder visserligen min ande, men mitt förstånd kommer ingen frukt åstad. ¹⁵Vad följer då härav? Jo, jag skall väl bedja med anden, men jag skall ock bedja med förståndet; jag skall väl lovsjunga med anden, men jag skall ock lovsjunga med förståndet. ¹⁶Eljest, om du lovar Gud med anden, huru skola de som sitta på de olärdas plats då kunna säga sitt »amen» till din tacksägelse? De förstå ju icke vad du säger. ¹⁷Om än din tacksägelse är god, så bliva de andra dock icke uppbyggda därav. -- ¹⁸Gud vare tack, jag talar tungomål mer än I alla; ¹⁹och dock vill jag hellre i församlingen tala fem ord med mitt förstånd, till undervisning jämväl för andra, än tio tusen ord i tungomål.