2 Korinthierbrevet

¹⁷Så tänkte jag; och icke har jag väl därför nu handlat i vankelmod? Eller plägar jag kanhända fatta mina beslut efter köttet, så att vad jag säger är på samma gång »ja, ja» och »nej, nej»? ¹⁸Ingalunda; så sant Gud är trofast, vad vi tala till eder är icke »ja och nej». ¹⁹Guds Son, Jesus Kristus, han som bland eder har blivit predikad genom oss -- genom mig och Silvanus och Timoteus -- han kom ju icke såsom »ja och nej», utan »ja» har kommit i och genom honom. ²⁰Ty Guds löften, så många de äro, hava i honom fått sitt »ja»; därför få de ock genom honom sitt »amen», på det att Gud må bliva ärad genom oss. ²¹Men den som befäster oss såväl som eder i Kristus, och den som har smort oss, det är Gud, ²²han som har låtit oss undfå sitt insegel och givit oss Anden till en underpant i våra hjärtan. ²³Jag kallar Gud till vittne över min själ, att det är av skonsamhet mot eder som jag ännu icke har kommit till Korint.