2 Korinthierbrevet

⁵Jag menar nu att jag icke i något stycke står tillbaka för dessa så övermåttan höga »apostlar». ⁶Om jag än är oförfaren i talkonsten, så är jag det likväl icke i fråga om kunskap. Tvärtom, vi hava på allt sätt, i alla stycken, lagt vår kunskap i dagen inför eder. ⁷Eller var det väl en synd jag begick, när jag för intet förkunnade Guds evangelium för eder och sålunda ödmjukade mig, på det att I skullen bliva upphöjda? ⁸Andra församlingar plundrade jag, i det jag, för att kunna tjäna eder, tog lön av dem. ⁹Och när jag under min vistelse hos eder led brist, låg jag ändå ingen till last; ty den brist jag led avhjälptes av bröderna, när de kommo från Macedonien. Ja, på allt sätt aktade jag mig för att vara eder till tunga, och allt framgent skall jag akta mig därför. ¹⁰Så visst som Kristi sannfärdighet är i mig, den berömmelsen skall icke få tagas ifrån mig i Akajas bygder. ¹¹Varför? Månne därför att jag icke älskar eder? Gud vet att jag så gör.