2 Korinthierbrevet

¹⁷Ty han mottog villigt vår uppmaning; ja, han var så nitisk, att han nu självmant far åstad till eder. ¹⁸Med honom sända vi ock här en broder som i alla våra församlingar prisas för sitt nit om evangelium; ¹⁹dessutom har han ock av församlingarna blivit utvald att vara vår följeslagare, när vi skola begiva oss åstad med den kärleksgåva som nu genom vår försorg kommer till stånd, Herren till ära och såsom ett vittnesbörd om vår goda vilja. ²⁰Därmed vilja vi förebygga att man talar illa om oss, i vad som rör det rikliga sammanskott som nu genom vår försorg kommer till stånd. ²¹Ty vi vinnlägga oss om vad som är gott icke allenast inför Herren, utan ock inför människor. ²²Jämte dessa sända vi en annan av våra bröder, vilkens nit vi ofta och i många stycken hava funnit hålla provet, och som nu på grund av sin stora tillit till eder är ännu mycket mer nitisk. ²³Om jag nu har anbefallt Titus, så mån I besinna att han är min medbroder och min medarbetare till edert bästa; och om jag har skrivit om andra våra bröder, så mån I besinna att de äro församlingssändebud och Kristi ära.