Filipperbrevet

¹Om nu förmaning i Kristus, om uppmuntran i kärlek, om gemenskap i Anden, om hjärtlig godhet och barmhärtighet betyda något, ²gören då min glädje fullkomlig, i det att I ären ens till sinnes, uppfyllda av samma kärlek, endräktiga, liksinnade, ³fria ifrån genstridighet och ifrån begär efter fåfänglig ära. Fasthellre må var och en i ödmjukhet akta den andre förmer än sig själv. ⁴Och sen icke var och en på sitt eget bästa, utan var och en också på andras. ⁵Varen så till sinnes som Kristus Jesus var, ⁶han som var till i Guds-skepnad, men icke räknade jämlikheten med Gud såsom ett byte, ⁷utan utblottade sig själv, i det han antog tjänare-skepnad, när han kom i människogestalt. Så befanns han i utvärtes måtto vara såsom en människa