Filipperbrevet

²²Men hans beprövade trohet kännen I; I veten huru han med mig har verkat i evangelii tjänst, såsom en son tjänar sin fader. ²³Honom hoppas jag alltså kunna sända, så snart jag har fått se huru det går med min sak. ²⁴Och i Herren är jag viss om att jag också själv snart skall få komma. ²⁵Emellertid har jag funnit det nödvändigt att sända brodern Epafroditus, min medarbetare och medkämpe, tillbaka till eder, honom som I haven skickat hit, för att å edra vägnar överlämna åt mig vad jag kunde behöva. ²⁶Ty han längtar efter eder alla och har ingen ro, därför att I haven hört honom vara sjuk. ²⁷Han har också verkligen varit sjuk, ja, nära döden, men Gud förbarmade sig över honom; och icke allenast över honom, utan också över mig, för att jag icke skulle få bedrövelse på bedrövelse. ²⁸Därför är jag så mycket mer angelägen att sända honom, både för att I skolen få glädjen att återse honom, och för att jag själv därigenom skall få lättnad i min bedrövelse.