Filipperbrevet

²Evodia förmanar jag, och Syntyke förmanar jag att de skola vara ens till sinnes i Herren. ³Ja, också till dig, min Synsygus -- du som med rätta bär det namnet -- har jag en bön: Var dessa kvinnor till hjälp, ty jämte mig hava de kämpat i evangelii tjänst, de såväl som Klemens och mina andra medarbetare, vilkas namn äro skrivna i livets bok. ⁴Glädjen eder i Herren alltid. Åter vill jag säga: Glädjen eder. ⁵Låten edert saktmod bliva kunnigt för alla människor. Herren är nära! ⁶Gören eder intet bekymmer, utan låten i allting edra önskningar bliva kunniga inför Gud, genom åkallan och bön, med tacksägelse. ⁷Så skall Guds frid, som övergår allt förstånd, bevara edra hjärtan och edra tankar, i Kristus Jesus. ⁸För övrigt, mina bröder, vad sant är, vad värdigt, vad rätt, vad rent är, vad som är älskligt och värt att akta, ja, allt vad dygd heter, och allt som förtjänar att prisas -- tänken på allt sådant.