1 Vi som äro starka äro pliktiga att bära de svagas skröpligheter och att icke leva oss själva till behag.
2 Var och en av oss må leva sin nästa till behag, honom till fromma och honom till uppbyggelse.
3 Kristus levde ju icke sig själv till behag, utan med honom skedde såsom det är skrivet: »Dina smädares smädelser hava fallit över mig.»
4 Ty allt vad som fordom har blivit skrivet, det är skrivet oss till undervisning, för att vi, genom ståndaktighet och genom den tröst som skrifterna giva, skola bevara vårt hopp.
5 Och ståndaktighetens och tröstens Gud give eder att vara ens till sinnes med varandra i Kristi Jesu efterföljelse,
6 så att I endräktigt och med en mun prisen vår Herres, Jesu Kristi, Gud och Fader.
7 Därför må den ene av eder vänligt upptaga den andre, såsom Kristus, Gud till ära, har upptagit eder.