26 Endast i landet Goshen, där Israels barn bodde, haglade det inte.
27 Då sände farao bud efter Mose och Aron och sade till dem: ”Den här gången har jag syndat. Det är Herren som är rättfärdig, och jag och mitt folk har gjort orätt.
28 Be till Herren, det är nog med Guds dunder och hagel. Jag ska släppa er, ni behöver inte bli kvar längre.”
29 Mose svarade honom: ”När jag kommer ut ur staden ska jag sträcka mina händer mot Herren. Då ska dundret upphöra och haglet sluta, för att du ska inse att landet tillhör Herren.
30 Men jag vet att du och dina tjänare ännu inte fruktar Herren Gud.”
31 Det var lin och korn som slogs ner, för kornet hade gått i ax och linet stod i knopp.
32 Men vetet och spältvetet slogs inte ner, eftersom de mognar senare.