11 Rovfåglar slog sig ner på de döda kropparna, men Abram drev bort dem.
12 När solen höll på att gå ner föll en tung sömn över Abram. Då kom skräck och ett stort mörker över honom.
13 Och Herren sade till Abram: ”Du ska veta att dina efterkommande ska bo som främlingar i ett land som inte är deras där man ska göra dem till slavar och förtrycka dem i fyrahundra år.
14 Men det folk som gör dem till slavar ska jag döma. Sedan ska de dra ut med stora ägodelar.
15 Men du själv ska gå till dina fäder i frid och bli begravd vid hög ålder.
16 I fjärde släktledet ska de återvända hit, för amoreerna har ännu inte fyllt sina synders mått.”
17 När solen hade gått ner och det blivit alldeles mörkt, syntes en rykande ugn med en brinnande fackla som gick fram mellan köttstyckena.