Hesekiel

¹ I det sjunde året, på tionde dagen i den femte månaden kom några av de äldste i Israel för att fråga Herren, och de satte sig ner framför mig. ² Då kom Herrens ord till mig: ³ ”Människobarn, tala med de äldste i Israel och säg till dem: Så säger Herren Gud: Har ni kommit för att fråga mig? Så sant jag lever, jag låter mig inte rådfrågas av er, säger Herren Gud. ⁴ Men vill du döma dem, ja, vill du döma dem, du människobarn, låt dem då förstå deras fäders avskyvärda handlingar ⁵ och säg till dem: Så säger Herren Gud: Den dag jag utvalde Israel lyfte jag min hand till ed inför Jakobs avkomlingar och gjorde mig känd för dem i Egyptens land. Jag lyfte min hand inför dem och sade: Jag är Herren er Gud. ⁶ På den dagen lovade jag dem med upplyft hand att föra dem ut ur Egyptens land, till det land som jag hade utsett åt dem, ett land som flödar av mjölk och honung, det härligaste av alla länder. ⁷ Jag sade till dem: Var och en av er ska kasta bort de vidriga ting som era ögon fäst sig vid, och ingen får orena sig med Egyptens avgudar. Jag är Herren er Gud.