26 Ut på vida vattnen förde de dig,dina roddare.Då kom östanvinden och krossade dig,där du låg mitt i havet.
27 Ditt gods, dina varor och din handel, dina sjömän och styrmän,de som lagade dina fogaroch de som drev din handel,allt krigsfolk som fanns hos digoch allt manskap hos dig,ska sjunka ner i havets djupden dag du faller.
28 När dina sjömän höjer sorgerop bävar kustländerna.
29 Alla som ror med åror lämnar sina skepp.Sjömän och alla som far på havet stannar i land.
30 De ropar högt över dig och klagar bittert,de strör stoft på sina huvudenoch rullar sig i aska.
31 De rakar sig skalliga för din skull och klär sig i säcktyg,de gråter över dig i bitter sorg,under bitter klagan.
32 Med jämmer stämmer de upp en sorgesång över dig,klagande sjunger de om dig:Vem är som Tyrus,som bringats till tystnadmitt ute i havet?