3 Israels Guds härlighet hade lyft sig från keruben som den vilade på och flyttat sig till tempelhusets tröskel, och den ropade nu till mannen som var klädd i linnekläderna och hade skrivdonet vid höften.
4 Herren sade till honom: ”Gå igenom Jerusalems stad och sätt ett kors i pannan på dem som suckar och jämrar sig över alla de vidrigheter som görs därinne.”
5 Till de andra hörde jag honom säga: ”Följ honom in i staden och slå folket. Visa ingen skonsamhet och ha inget förbarmande!
6 Döda åldringar, unga män, unga kvinnor, späda barn och vuxna kvinnor. Ni ska döda för att förgöra, men rör ingen som har korset på sig. Börja vid min helgedom.” Då började de med de äldste som stod framför tempelhuset.
7 Han sade till dem: ”Orena tempelbyggnaden och fyll förgårdarna med slagna. Dra ut!” Och de drog ut och slog folket i staden.
8 När de slog folket blev jag ensam kvar. Då föll jag ner på mitt ansikte och ropade: ”O, Herre Gud! Tänker du förgöra allt som är kvar av Israel när du öser din vrede över Jerusalem?”
9 Han sade till mig: ”Israels och Judas missgärning är mycket, mycket stor. Landet är fullt av blodskulder och staden är full av orätt, för de säger: Herren har övergett landet, Herren ser det inte.