1 Men Jona tog mycket illa vid sig och blev arg.
2 Han bad till Herren och sade: ”O Herre, var det inte det jag sade när jag var kvar i mitt land! Därför ville jag förekomma det och fly till Tarshish. Jag visste ju att du är en nådig och barmhärtig Gud, sen till vrede och stor i nåd och beredd att ångra det onda.
3 Ta nu mitt liv, Herre, för jag vill hellre dö än leva.”
4 Men Herren sade: ”Har du rätt att vara arg?”
5 Jona gick ut ur staden och satte sig öster om den. Där gjorde han sig en hydda och satt i skuggan under den för att se hur det skulle gå med staden.
6 Och Herren Gud lät en ricinbuske växa upp över Jona för att ge skugga åt hans huvud och befria honom från hans missmod. Jona var mycket glad över ricinbusken.
7 Men dagen därpå, när gryningen kom, sände Gud maskar som angrep ricinbusken så att den vissnade ner.