12 De ropar till sina mödrar: ”Var finns bröd och vin?”De tynar bort som slagnapå stadens gator,de ger upp andani sina mödrars famn.
13 Vad ska jag säga dig, vad ska jag likna dig med,du dotter Jerusalem?Vad ska jag jämföra dig medför att trösta dig,du jungfru dotter Sion?Din skada är ju stor som havet,vem kan hela dig?
14 Dina profeters syner var falska och dåraktiga,de visade dig inte din skuldför att vända bort din fångenskap.De budskap de förkunnade för digvar falska och förföriska.
15 Alla som går vägen förbi slår ihop sina händer och hånar dig,de visslar och skakar på huvudetåt dottern Jerusalem:”Är detta den stad som kalladesskönhetens krona,hela jordens fröjd?”
16 Alla dina fiender spärrar upp sin mun mot dig,de visslar och gnisslar tänderoch säger: ”Vi har slukat henne!Detta är dagen vi väntat på.Vi fick uppleva den,vi fick se den!”
17 Herren har gjort vad han bestämt, han har uppfyllt sitt ordsom han uttalat för länge sedan.Han har rivit utan att skona,han har låtit fiendentriumfera över digoch upphöjt dina motståndares horn.
18 Deras hjärtan ropar till Herren. Du dotter Sions mur,låt tårarna rinna som en bäckbåde dag och natt.Ge dig ingen ro,unna inte ditt öga någon vila.