15 Alla som går vägen förbi slår ihop sina händer och hånar dig,de visslar och skakar på huvudetåt dottern Jerusalem:”Är detta den stad som kalladesskönhetens krona,hela jordens fröjd?”
16 Alla dina fiender spärrar upp sin mun mot dig,de visslar och gnisslar tänderoch säger: ”Vi har slukat henne!Detta är dagen vi väntat på.Vi fick uppleva den,vi fick se den!”
17 Herren har gjort vad han bestämt, han har uppfyllt sitt ordsom han uttalat för länge sedan.Han har rivit utan att skona,han har låtit fiendentriumfera över digoch upphöjt dina motståndares horn.
18 Deras hjärtan ropar till Herren. Du dotter Sions mur,låt tårarna rinna som en bäckbåde dag och natt.Ge dig ingen ro,unna inte ditt öga någon vila.
19 Stig upp, ropa högt i natten när nattväkterna börjar.Utgjut ditt hjärta som vatteninför Herrens ansikte,lyft dina händer till honomför dina barns livsom tynar bort av hungeri alla gathörn.
20 Se, Herre, och tänk på vem du gjort så emot.Ska kvinnor äta sin livsfrukt,barnen de burit i sin famn?Ska präster och profeter dödasi Herrens helgedom?
21 På marken, på gatorna ligger unga och gamla.Mina jungfrur och unga mänhar fallit för svärd,du har dödat på din vredes dag,slaktat utan att skona.