51 Mitt öga plågar min själ när jag ser min stads alla döttrar.
52 De jagade mig som en fågel, de som utan orsak är mina fiender.
53 De ville släcka mitt liv här i gropen, de kastade sten över mig.
54 Vattnen sköljde över mitt huvud, jag sade: ”Jag är förlorad!”
55 Jag åkallade ditt namn, Herre, från gropens djup.
56 Du har hört min röst, stäng inte ditt öranär jag ber om lindring och ropar.
57 Du kom nära när jag åkallade dig, du sade: ”Var inte rädd!”