2 De fromma är försvunna från jorden,ingen bland människorna är ärlig.Alla ligger de på lur efter blod,var och en vill fånga den andrei sitt nät.
3 Deras händer är skickliga på att göra det onda.Fursten begär gåvoroch domaren mutor,den mäktige krävervad han vill ha.Så gör de gemensam sak.
4 Den bäste bland dem är som ett törnsnår,den ärligaste värreän en törnhäck.Det kommer en dagför dina väktare,din räkenskapsdag.Då grips de av förvirring.
5 Tro inte på en vän, lita inte på en förtrogen.Vakta din muns dörrarför henne som vilar i din famn,
6 för sonen föraktar sin far, dottern trotsar sin mor,sonhustrun sin svärmor,och var och en har sin egen familjtill fiender.
7 Men jag ska skåda efter Herren, jag ska hoppaspå min frälsnings Gud.Min Gud ska höra mig.
8 Gläd dig inte över mig, du min fiende.Har jag fallitska jag resa mig igen,sitter jag i mörkretär Herren mitt ljus.